Glädjerus

På stan igår mötte mamma och jag en liiiiten gubbe.

Han stannade mig och frågade.

- Hör du hur lång e du riktigt?

- Jag svarade: hmm.. jag e nog runt 174 ungefär, med glatt leende tillbaka.

- Så frågade mamma direkt: Hur lång e duuu då?

- Han svarade: 152 och skulle du snälla kuna ge mig lite av din längd.

- jaaa mer än gärna svarade jag. 

Han sken upp som en sol och vi alla gick vidare.

Det finns så otroligt fina människor här i världen. Han hade många år på nacken men han var en glad liten gubbe för det. 

Jag tycker det är härligt att folk vågar stanna och prata, och man blir så glad inombords.

Jag skall också bli bättre på det.